Om Simma näck:
Väck inte den björn som sover, brukar man säga.
Jag säger: Söv inte den björn som är vaken.
Låt den vandra, vädra och våga.
Tumlande och omtumlande teaterafton önskar er
– Susanne Ringell, dramatiker –
Förr eller senare är det dags att sätta ner foten. Kvinnan har fått nog. Av sej själv, världen, universum. Hon är redo att ta itu med de stora frågorna och utmana sin innersta rädsla.
Hon öppnar dörren när Döden knackar på.
Men Döden är inte den vördnadsbjudande gestalt Kvinnan föreställt sej. Han tömmer hennes barskåp, klagar på sin brist på gehör och beter sej som en fjunig praktikant.
Lika illa som Döden passar Kvinnan passar Kvinnan Döden.
Mellan dessa två omaka kontrahenter utspelar sej en metafysisk dragkamp, där inget argument är för högstämt, inget tjuvnyp för lågt.
Spelar gör de också, och dansar.
En tragedi? I så fall samtidsmänniskans, hon som tar till vilka knep som helst för att bedöva sin tomhet.
En komedi? Skulle nästan tro det.
Simma näck är en tragikomedi om livet, döden och längtan efter något som är större än vi själva.
– Ulrika Bengts, regissör –