Drama i två akter om hur ön Jurmo ytterst i havet dess befolkning skövlades på order av kung Gustav Vasa kring år 1532. Dramat kan lätt förvandlas till film eller tv-pjäs, som med fördel kunde inspelas på ort och ställe.
Innehållet bygger på en muntlig skröna om hur Gustav Vasa, som var mån om att sjötrafiken skulle löpa ostörd, hade varnat jurmoborna för att idka sjöröveri, men hur dessa inte kunde låta bli det och till följd därav utsattes kronans straff. Skrönan berättar, att den del av befolkningen, som inte blev dödad deporterades till Sverige och att den dåtida skogen och alla hus på ön brändes ner.
Två jurmobor – en ung kvinna och hennes fästman – lyckades likväl överleva massakern gömda i en liten stenhåla. När de efter krigsskeppens avfärd kom ut ur sitt gömställe fann de en skövlad värld omkring sig.
Samtalet mellan de båda överlevande kunde vara en parallell till ett tänkt samtal mellan två överlevande – en ny Adam och Eva – efter en totalkatastrof för mänskligheten med frågor såsom t.ex.
-varför gick det som det gick?
-hade vi bort leva annorlunda?
-hade katastrofen kunnat undvikas?
-vad ska vi nu ta oss till?
Händelserna i pjäsen visar hur jurmoborna resonerade och handlade när de ännu var herrar på täppan. Där fanns några, som varnade, men förgäves. Pjäsen visar också hur man försökte undvika katastrofen, när man insåg att den var på kommande.
På Jurmo finns ännu idag namn, som har anknytning till den straffexpedition, som denna pjäs behandlar. Synopsen skulle bli alldeles för lång om jag här skulle försöka redogöra för själva intrigen. Lycka till om ämnet känns lockande.